Det är så magen knyter sig...

Nu är det snart ett år sedan. Det går så himla fort. Ändå har jag nog inte riktigt kunnat förstå att min älskade morfar är borta.

Idag på morgonen ringde det in en kund till mig, en äldre herre och det var inga konstigheter med det. När vi skulle avsluta samtalet så lät han precis som morfar. Samma mjuka, omtänksamma röst som hans önskade mig trevlig helg.

Hela magen snörptes ihop till en hård klump och tårarna var inte långt borta...
Saknaden är verkligen stor och den kommer plötsligt som en blixt från klar himmel när man minst anar det.

Min stora idol, för alltid älskad och saknad!

<3