Att våga synas?
Jag har ju inte bloggat sådär jättelänge och därför har jag inte heller riktigt fått kläm på alla de sätt som finns för att marknadsföra mig och min blogg. Visst delar jag på min Facebook, Twitter och Instagram när jag har skrivit något men egentligen aldrig mer än så.
Sedan ligger det alltid en liten tanke som gnager där i bakhuvudet att man vill ju inte vara den där jobbiga typen som puschar bloggen i ansiktet på allt och alla. Jag personligen tycker att personer som delar sin blogg i varenda kommentar de gör på andras bloggar, Instagram och liknande är fruktansvärt irriterande. I min värld ser det ut som att de kommenterat bara för att sprida sin egen blogg istället för att faktiskt ge en ärlig kommentar, vilket jag inte tycker är rätt väg att gå. Jag vill att du som läser min blogg gör det för att du är intresserad, att du gör det för att du vill, att du gillar att läsa det jag har att skriva och inte för att du känner dig tvungen att göra det.
Stod i köket igår och diskuterade med min sambo om detta med att marknadsföra sig exempelvis på olika facebooksidor som finns till för att dela sin blogg och lite så. Jag har suttit i någon dag nu och tänkt att det kanske inte vore så dumt att testa. Samtidigt så slog en så onödig tanke mig att "Vem skulle vilja läsa om mitt liv egentligen? Så himla intressant kan det väl ändå inte vara, jag är väl som vem som helst?".
Fast... Vänta lite nu! Visserligen är det väl så att de bloggar som man ser överst på alla topplistor är bloggare som har en speciell historia att berätta, eller som bloggat i många många år, eller så är de kända på något vis. Visst är det så. Men som Tobbe sa, vad är det som är så ointressant med livet jag lever? När jag tänker efter måste jag hålla med om det han sa, jag är ju faktiskt inte alls som vem som helst.
Jag är 22 år och jag lever ett liv som är ett konstant äventyr. Jag är på halvtid bonusmamma till två fantastiska grabbar som jag skulle gå igenom eld för och med som utan dem så hittar vi alltid på spännande saker. Jag är inte den som sitter tyst i ett hörn och håller min åsikt för mig själv. Jag delar mer än gärna med mig av mina tokiga situationer som jag alltid lyckas sätta mig själv i och udda tankar och idéer. Det är inte mer än självklart att det skulle kunna intressera vem som helst. Så varför skulle inte jag också våga synas i ett sådant forum? Sedan när är jag så feg att jag skulle backa för det? Nej just det, det har jag ju aldrig varit! Haha, so here we go!
Välkomna hit alla nyfikna, gamla som nya läsare. Hoppas ni kommer trivas och underhållas av allt jag har att dela med mig av för här har ni mig. Rätt igenom vardag, inredning av våran sjukt schyssta lägenhet i centrala Göteborg, stallsnack, filosoferingar på morgontågen till jobbet, resor, matlagning, bakning, träning och alla möjliga ups and downs som jag stöter på i mitt liv!
Nu var det bara det där med min header kvar. Får väl försöka ta mig an den i helgen antar jag... Eller kanske senare ikväll! Vem vet? Den som håller utkik lär få reda på svaret.